Tysk astronom, matematiker och astrolog som föddes den 27 december 1571 i Weil der Stadt i Württemberg och dog den 15 november 1630 i Regensburg.
Vid sex års ålder såg han 1577 års stora komet och 1580 fick han uppleva en månförmörkelse.
1589 började Kepler studera vid Tübingens universitet och hade astronomen Michael Mästlin som lärare. Efter fullbordade studier blev han matematiklärare i Graz, i Österrike, 1594. Här författade han verket Mysterium cosmographicum (Det kosmografiska mysteriet) år 1596. När katolska myndigheter övertog Graz blev han 1599 beordrad att lämna staden.
Det var då han blev assistent åt Tycho Brahe i Prag. Efter Brahes död 1601 övertog Kepler dennes mycket noggranna observationsmaterial över planeternas lägen. Det är tack vare detta underlag som han senare kunde arbeta fram sina rörelselagar. 1601 blev han också utsedd till hovmatematiker och hovastrolog hos kejsar Rudolf II i Prag.
Supernovaresten SN 1604
NASA/ESA/JHU/R.Sankrit & W.Blair
I oktober 1604 blossade en supernova upp i stjärnbilden Ormbäraren (Ophiuchus). Kepler skrev om supernovan i boken De Stella nova in pede Serpentarii (Om den nya stjärnan i Ormbärarens fot) och blev därmed ansedd som dess upptäckare. Supernovan döptes till Keplers stjärna. Den vetenskapliga beteckningen är SN 1604.
Keplers viktigaste bidrag till astronomin är hans tre lagar som beskriver planeternas rörelser. Han publicerade första och andra lagen i boken Astronomia nova (Den nya astronomin) 1609 och den tredje lagen i boken Harmonice mundi (Världsharmonin) år 1619. Här utvecklar han också den märkliga teorin att planeternas rörelser har ett samband med musikaliska harmonier.
Keplers första lag: Planetbanorna är ellipser med solen i den ena brännpunkten.
Keplers andra lag: Varje planet rör sig längs sin elliptiska bana med en sådan hastighet att en linje från planeten till solen alltid sveper över en lika stor area på samma tid.
Keplers tredje lag: Kvadraterna på planeternas omloppstider förhåller sig som kuberna på banornas halva storaxlar.
Enligt Nationalencyklopedin är en storaxel ”den större av de två axlarna i en ellips; den mindre kallas lillaxel. Storaxeln är den längsta kordan som kan dras i en ellips och den går genom ellipsens båda brännpunkter. Lillaxeln är vinkelrät mot storaxeln och delar denna i två lika delar.”
Den första lagen hävdar att planeterna rör sig runt solen (det heliocentriska systemet). Kepler slår också fast att planeterna inte rör sig i cirkulära banor utan i ellipser. Det kullkastar en av de mest fundamentala teserna i Aristoteles världsbeskrivning, som hade omfattats av alla astronomer, från Hipparchos till Copernicus.
Den andra lagen visar att en planet i sin elliptiska bana rör sig med en högre vinkelhastighet när den är nära solen än när den är långt ifrån solen.
Den tredje lagen ger astronomerna möjlighet att bestämma avståndet från en planet till solen utan att direkt mäta avståndet. Man behöver bara mäta tiden som det tar för planeten att kretsa ett varv runt solen. Sätter man in den tiden i ekvationen får man fram storleken på halva storaxeln och därmed storleken på planetens omlopp.
Med hjälp av sin gravitationsteori kunde senare Isaac Newton förklara orsaken till dessa lagar.
Kepler hade brevkontakt med Galilei och när han läste om dennes upptäckter lånade han ett teleskop och gjorde egna observationer av bland annat Jupiters månar.
1627 publicerade Kepler det stora verket Tabulae rudolphinae (rudolfinska tabellerna), uppkallat efter kejsar Rudolf II, som listar planeternas positioner med en aldrig tidigare uppmätt noggrannhet. Stjärnkatalogen visade koordinaterna och magnituderna för 1 440 stjärnor.
Bara ett och ett halvt år efter Keplers begravning trängde Gustav II Adolf och hans trupper ner genom Bayern. Invånarna i Regensburg förberedde sig skyndsamt för att stå emot ett anfall. På grund av det började man förstöra stadens kyrkogård. Gustav II Adolf kom inte fram till Regensburg utan svängde av mot München. Följande år, när Gustav Adolf var död, hade Bernard av Weimar tagit över kommandot och han erövrade Regensburg. Den här gången blev kyrkogården, och därmed Keplers sista viloplats, fullständigt förstörd av antingen erövrarna eller försvararna eller av bådadera.
1980 gav Nordkorea ut det här frimärket till minne av Johannes Keplers död 350 år tidigare. Frimärket innehåller ett porträtt av Kepler, rymdsonden Mars 5, rymdfärjan, ett astrolabium, en tänkt rymdstation, gravyren som finns i Camille Flammarions bok Dans l´atmosphére: Méteorologie populaire från 1888.
Källor:
Star maps, Nick Kanas, 2007
Is Pluto a planet?, David A. Weintraub, 2007
Kepler, Max Caspar, 1993 (originalutgivningsår: 1959)
Nationalencyklopedin
Wikipedia
